100% bestäms av gener och 100% bestäms av erfarenheter
Jag har under lång tid intresserat mig för diskussionen kring betydelsen av arv och miljö som länge har stötts och blötts inom psykologin för att förklara våra beteenden. Framförallt under 70-och 80-talet tog förespråkarna för miljöperspektivet stor plats i debatten i Sverige.
I takt med att gentekniken har utvecklats har även vår förståelse för att vi har nedärvda förutsättningarna för våra beteenden blivit tydligare. Nu vet vi att i princip allt vi gör har en genetisk förankring och diskussionen har snarare förskjutits till att handla om hur viktig roll genetiken har för variationerna i personlighet och beteende.
I filosofiska rummet 26/8 2007 diskuterar bland andra hjärnforskaren Martin Ingvar och Uppsalapsykologen Claes von Hofsten kring vad som utgör individens personlighet, den genetiska inkodningen eller faktorer i miljön/erfarenheter. Von Hofsten ger den elegantaste förklaringen som jag hört i frågan, nämligen att vår personlighet bestäms till 100% av gener och 100% bestäms av erfarenheter. Det som tidigare varit en förhållandevis låst bipolär diskussion breddas äntligen och blir istället en teori om parallella funktioner som måste existera tillsammans med varandra.
Med andra ord, utan miljöpåverkan har en genetisk funktion inte någon möjlighet att utvecklas. Som jag ser det blir framtidens fråga hur vi kan påverka utvecklingen av våra genetiska förutsättningar med hjälp av kunskap, medvetenhet och vilja. Det finns mycket intressant forskning som anknyter till det här, inte minst de senaste 10 årens stora genombrott inom psykologin, spegelneuronerna, och hur de påverkar utvecklingen av vår personlighet och vårt beteende.
Min utgångspunkt när jag arbetar med team är inte hur individen är, utan vad individen gör och hur beteendet kan behållas, förändras eller förstärkas i teamet. Vi är hela tiden individer i utveckling och samspelet mellan medlemmarna i gruppen bestäms utifrån situationsfaktorer och hur vi tolkar och bedömer vilken handling som är lämpligast i just den situationen. Det finns ett effektivt redskap för att hjälpa individen att hitta styrkan i sitt beteende och som hjälper gruppen att hitta ett samspel som gör att den kan fungera optimalt. Metoden heter LIFO™ och är en förkortning av LiFeOrientiations, jag kommer berätta mer om LIFO i ett senare blogginlägg.
Med vänlig hälsning,
Jimmy Elvebakk - Teamutvecklare, Kompetensverket
lördag 17 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar